Massa snö

I Oslo får vi som i hela skandinavien snö i slutet av oktober början på november. Men under mina år i Oslo har jag inte varit med om så mycket snö som vi har fått i år.

Jag gillar snö så missförstå mig inte. Jag tycker det är mysigt, men jag föredrar att det är mycket snö runt jul och nyttår. Då blir det ett extra mys i tillvaron. Det blir också ljusare då i det deprimerande mörka dagarna.:)

För lite över en vecka sedan var jag för första gången i "korktrekkeren" uppe vid Holmenkollen. Det är en pulkabacke som är över 1 km lång. Du tar T-banan upp och hyr en kälke (som inte alltid är så lätta att styra). Något vi inte hade med oss som är nästan ett måste var hjälm och slalom glasögon.

När du äntligen har kommit dig till toppen av backen så börjar det farliga. Själva åkandet. Det farligaste är kanske alla barnfamiljer:) Du vet inte vad som kommer bakom dig och hur fort det går för dem. Om du har planer på att stoppa, stoppa vid kanten av backen. Annars kan det sluta med att du blir påkörd.

Jag hade fjärilar i magen, glad och nästan rädd på samma gång just innan jag skulle till och låta kälken få ta mig ned för den långa backen. Men när jag äntligen kommit iväg kände jag mig som ett barn som spelade Maria kart live. Tor Even och Hanna Meier som var med mig såg så söta och roliga ut där de åkte. Jag skrattade så tårarna rann. Eller så var det för all snö som jag fick i ögonen, (därför ska man ha slalom briller). Det var härligt. Ibland tappade man kontroll men det gick som regel bra. Hanna körde in i en kille vid ett tillfälle, då hon tittade bak mot mig för att skrattade så mycket. När man väl kommit ner tar man t-banan upp igjen.

Vi avslutade dagen med en varm kopp te och tilltugg. Jag och Tor Even tog äppelkakor och maränger. Det var stora kakor och maränger, men vi trodde att vi lätt skulle klara det.

Det gjorde vi inte. Det var så sött att vi lätt hade kunnat delat på dem:) Att tänka på hur många minuter jag skulle behöva springa på löpbandet ville jag inte tänka på.

När vi åker därifrån säger jag till de andra att det här en backe som min systerson Edwin borde prova på ett år. Har han tur så bor jag nog kvar här några år till, så chansen finns juh där.

Lustigt det där med utomhus luft. Man kan ibland bli ganska trött och sliten av att vara utomhus. Det är nog för att man ger så mycket extra som man inte tänker på.

Inte förrän du kommer in i värmen. Det var det jag märkte. Jag slog på tv och nästan somnade i sängen med ett leende på läpparna:)

Gott att vara ett barn ibland.