Söndag 5 juli

Efter en natt på Wonga Beach med dålig sövn ska vi ut på den långsta turen så långt. Plus över ett berg.
Runt 5 mil ska vi cykla idag.
Vi började dagen med frukost på stranden. Åt croissanter med peanötsmör på, bananer, appelsin juice och en choklad bit.
En fiskare tog reda på sina burar som han hade fått stora krabbor i. Han släppte ut 2 krabbor på stranden, så dem kunde själva gå ut i havet igen. Det var tydligen inte krabbor han skulle ha. Men de bara lyfte klorna mot honom, försökte se farliga ut och hotade honom. När han gick bort vände krabborna på sig, höll ett öga på han hela tiden med klorna i vädret, hela tiden. Såg mycket löjligt ut. Tillslut gick fiskaren tillbaka och tog upp dem och kastede ut dem i havet. Krabborna hade börjat att gräva sig ner i sanden. Kanske en turist kunde ha fått sig ett nyp annars.:)

Idag bytte jag och Tor Even cykel. Han hade en tjejcykel. Kortare avstaand mellan säte och styret. Men den var baettre än min. Så vi ska cirkulera lite med att låna cyklar av varandra.

Utsikten på första biten var öppna landskap. Vad alla fälten består av vet jag inte. Om det är sockerplantor eller inte.
Det som är lite lustigt är att varningsskyltar for krokodiler eller liknande är lika vanligt som varning for cyklister eller ibland stora fåglar eller ibland bilar. Det är så naturligt och vanligt med att det kan var krokodiler lite runt omkring. Enligt en guide på Hartleys krokodilsafari påstod dem att det var ca 1 krokodil per kilometer efter kusten. Det innebär att vi har cyklar forbi mer än 10 stycken på våran väg så långt. Hmm, något att tänka på.

Vi kom i prat med 2 st människor som bor i trakterna och de gav oss lite historier. En varnade oss för att gå nära vattnet. För 4 maånader sedan hade en 4 årig pojke omkommit. Pojken lekte med sin hund, och hunden sprang intill vattnet. Först attackerade krokodilen hunden, men såg sen pojken och tyckte den var ett bättre byte.
De hittade krokodilen, och skar upp den. I magen låg pojken död. Han hade tappat ena armen, men resten var "intackt".
Den andra personen varnade oss for vägen upp for berget. Den är trång och slingrar sig fram. Det har hänt att cyklister blivit påkörda.
Man får intryck av att folk dör hela tiden här till höger och vänster.

Vi droppade att cykla till Daintree Village, det var tydligen inte mycket att se där. Vi sicktade mot Cape Tribulation som ligger mer norr. För att ta sig dit måste man ta en färga över ett vattendrag med krokodiler, men det behöver jag nog inte nämna, (men vi såg aldrig någon).
På andra sidan var vi mitt i en regnskog. Regnskogen var så tät att du kunde se max 1 meter in. Enorma träd på var sin sida, de hängde över vägen, det var enormt. Massa nya ljud man bara hört på tv. Spännande och vackert.
Här var det stora skyltar att de INTE rekomenderade att man tältade, eller campade.
Det hade vi inte några planer på.

Men fy för en uppförsbacke!!!
Berget var hela, 2.8km rätt upp. Det låter inte mycket men blir extra tung i den fuktiga luften.
Vi fick stanna och leda cyklarna. Att gå gick vi i ca 4 km/tim, cyklade vi gick det runt 6-7km/timmen. Vi stannade och tog bilder på en plats en bit upp. Då såg vi hur vita vi var och säkert fortfarande sernut. Solfaktor 30 plus är mycket effektiv. Vi är duktiga med dem solkrämen, 30+. Jag kommer nog att komma hem lika vit som jag var när jag flög från Oslo.
Vägen här var trång som de sa. Helt plötsligt kommer det en helt caravan av bilar. Det är bilar som kom tillsammans från färgan som i en grupp. Många bilar är ganska stora med. Till och med tunga lastbilar.

Varför är det så att just som man stannat intill vägen för att kissa så kommer alla bilar från alla håll på en gång? Är det en mening med att så många personer som möjligt ska se snoppen min?
Om det är fallet så vill jag nog fixa det på eget vis.

På toppen var den berömda och vackra utsikten, Alexandra Point. Det var en nog en besvikelse. Den var vacker ja, men inte så vacker. Man såg inte så mycket man hade hoppats på. Man såg ut över ett landskap av träd som slutade vid ett berg och havet. Det var en kille som turisterade där som var mer intressant att se på, och jag tror inte att min libido har ökat något betydligt på senare tid.

Sen var det nog närmare 5 km nedförbacke. Vi var uppe i 50km/timmen. En bit ner på vägen var det ett cafe, där tog vi en kopp kaffe, toast och kakor. Det fanns en conopy walk, som är broar som är byggda över backen bland träden som man kan gå runt och se på regnskogen. Vi tog inte någon tur där, vi ville bara ha något att äta. Om man går på marken på byggda broar heter det board walk.
I änden av backen var det en lokal glassfabrik. Vi svängde in och tog en bägare med 4 kulor. Ca 30 kronor kostade det. Smakade helt ok. Det roligaste var reaktionerna på folk som gick förbi våra cyklar och skakade på huvudet.

En till tung uppförsbacke fick vi innan vi var framme där vi tänkt övernatta, Junge Lodge. De hade mycket fullt. Vi fick ta ett färdig monterat tält med 3 sängar i. En våningssäng plus en enkel på sidan om. Om ett kryp vill in finner de nog en väg här. 100 kr var kostade det.
Det är en camping, med gemensam toa och dusch. Det var ingen därr in till toa och dusch så det var fritt fram för insekter att bara gå in. Det var hyggligt (inte).

Det blir fort mörkt här. Det är ljust fram till 17 tiden, men vid 18 - 19 tiden är det svart. Vi var sent framme så efter att tagit en god duschen efter en lång cykeltur så när vi gick tillbaka till "tältet" vårat hade det blivit svart. På vägen upp var det något som rörde sig bland de torra bladen som ligger överallt. Jag blev så rädd att jag sprang några meter. Det vi senare såg när vi hade ficklampa med oss var att det som rörde sig var ganska stora paddor. Haha.

Jag och Tor Even provade kenguru snitzel. Smakade inte något speciellt. Hoppas på bättre nästa gång.

De andra 2 säger att imorgon ska vi leta upp insekter att ta bilder på. Det ser jag nästan fram emot. Samtidigt som det är skrämande är det juh spännande.
Här omkring är det många platser att gå for att uppleva regnskogen. Allt på egen risk såklart.

Just innan läggdags hittar vi en liten spindel på rummet. Den mosade vi ganska snart. Vi tog chansen på att hans kompisar inte kommer till hans begravning,

Vi får se hur jag sover här i m#a#s#h tältet. Det ser vi imorgon.
Godnatt!