I Cairns.
Jag och Tor Even bokade vår sista dag på en båt. Ett cruise ut till barriär revet.
Man får dyka, snorkla och sitta i en båt med glasbotten. Och relaxa som det så fint kallas.
Jag var närvös kvällen innan. Jag har juh sånn fobi för vatten med. Vad skulle jag hit att göra?
Jag är juh rädd för allt. Haha.
Jag har alltid varit övertygad om att en haj kommer att ta mitt liv en dag, men det kommer juh aldrig till att hända, jag bor i skandinavien. Men nu är jag juh här, i hajens paradis! Jag har kommit hem till hajen. Klart att det här blir dagen jag blir äten på då.
Väl på båten, 08.30 sticker den ut. Jag blir sjösjuk såklart. Jag klarar juh inte så enkla saker. Inte såpass att jag började spy, men jag blir tyst och fokuserad på att bli bra. Inte så social.
Sen när vi kommit till platsen där dykning och sånt händer, säger jag pass. Jag mådde inte bra och nervositeten gjorde det inte bättre. Tor Even stackarna fick ta snorklingen själv med resten av de 70 st som snorklar.
Jag tog båten med glasbotten. Det var inte stora grejer. Färgerna försvann lite och man guppar mycket. 2st i båten började att spy, så vi åkte tillbaka till stora båten. Jag passade på att hoppa av, jag kände att när dem två började så smittade det av sig lite.
En tjej kom fram till mig och frågade om jag var från Sverige. Jag svarada ja såklart. Det visade sig att det var hon med. Från Stockholm. Hon hade till och med bott i oslo en stund och jobbat på samma Deli de Luca som jag. Fast hon jobbade där efter mig.
Lustigt.
Från båten så det inte så farligt ut. Stora vågor av att det blåste ganska mycket, men annars så det lugnt ut. Alla pratade om hur fint det var. Jag har juh en chans till vid nästa stopp.
Vid nästa stopp skulle jag i! Jag satt med min simdräkt och spottade i cyklopet. De här ska gå bra , sa jag till mig själv. Linn, den svenska tjejen sa också att det skulle gå bra. Att jag hoppar i nu är juh för att det är något jag måste göra när jag betalat nästan runt 7-8oo NOK för det. Och att det är något man bör ha gjort när man är här. Men faktiskt det som lockade mest var nog att det skulle vara sköldpaddor där. Som de nästan kunde garantera den här tiden på året.
Simfötterna var på plats och cyklopet framför ansiktet. Vattnet är varmt. Ingen haj som jag kan se. Jag knuffar mig själv ut i det. Ok. Det går bra. Jag prövar att ta ansiktet under vattnet. Det var inte bra! Klarade inte att andas. Jag hade så hög puls och nästan hyperventilerade. Jag provade igen. Men nej. Jag visade upp 2 fingrar till Tor Even att jag behövde 2 minuter att roa mig ner. Efter 2 minuter, nej. Tor Even tipsade mig att ta en flytadande pinne som placerade under armarna så flöt man lättare. Jag tog en sånn "kjärring" grej. Den skapade faktiskt självförtroende. Så jag simmade iväg och kände och HÖRDE att pusten blev lugnare. Det var lite otäckt att simma och den enda du hör är din egen pust, nästan.
Men så otroligt det var där nere. Många roliga fiskar. Det var inte fullt så kraftfullt med färger som jag ser på tv, och inga sköldpaddor fick jag sett. Men stora fiskar, musslor, stingrockor, sjögurkor. Ibland blev jag lite orolig att vågorna skulle kasta mig mot reven och skada mig. Det blev lite grunt ibland. Tor Even höll nästan sitt ord att INTE simma från mig. Han var inte långt borta men, ja. Jag såg honom inte.
Efteråt försvann sjösjukan tills vi reste tillbaka. Vi kunde ligga på däck och dricka te i solen. Det var skönt.
Vi sa hejdå till Linn och lovade att besöka hennes gamla chef på Deli, Göran, från henne.
Det var en tung resa, men att vara i havet var såååå värt det. Det var fantastiskt att se, och jag fick lust att se mer. Men mest är jag nöjd över mig själv att jag tillslut fick mod att hoppa i. Det är inte det stora för vissa, men när man "issues" som jag har, tydligen. Kjetil fick finnar när han flyttade hit, Tor Even blir täppt i näsan och jag får panikångest. Deras handlar om fukten i luften och för mig handlar det om att jag målar satan på väggen. Jag tror att jag vet att det är farligt. Fast det är saker som jag inte upplevt tidigare. Det måste jag sluta med. Det är juh massa roliga och spännande saker jag går miste om när beter mig så. Vi får väl se hur resten av livet blir. Om jag ändrar lite på mig eller om jag förblir samma rädda lilla själ.
Nu ska vi ta en dusch, äta och sen slappna av. Vårat plan går 05.45, så det blir tidigt. Landar i Oslo lördag ca 14.00.
Hej hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar