Post Födsel

Efter barnet har kommit till världen kan man tro att det värsta är över.

Men då tar du fel. Det är nu allvarer börjar.

Efter kanske månader med missförståelse, förvirring och utsatta datum så är det nu det sätter igåang på allvar.

    1. Först så tillhör barnet modern som precis fött barnet. Samma juridiska regeler i Thailand som i Sverige, det är kvinnan som föder barnet som har de juridiska rättigheterna. Att jag står som pappa på papperen hjälper en aning men inte mycket än.

Innan jag får ta med mig barnet så måste vi genom en barndomstol. Där SM (surrogatmoren) från säger sig vårdnaden och vill hellre att barnet ska växa upp med sin pappa i skandinavien. Dommern ska då förhoppningsvis dömma i min favör. Annars är det kris tider.

40 till 60 dagar tar det att få dommen. Så här blir det till att gilla läget i Bangkok:)

2. När man väl får myndighet till att ta barnet till skandinavien får man se hur duktig man varit på att skaffa kontakter hos svenska myndigheten.
   Först ska ansökan till migrationsverket, där den/de ska bli godkända som svenska medborgare.
3. Efter man fått grönt ljus från migrationsverket blir det att skicka vidare det beslutet till skattemyndigheten för att söka om ett personnummer.
4. När man har ett personnummer kan man gå till ambassaden så dem ordnar med ett pass.

Svenska ambassaden i Bangkok står väldigt neutral i det här ämnet. Dem jobbar inte för eller mot oss. Inte göra det lättare eller svårare. De har en lagstiftning att följa. Att sammarbeta med myndigheter brukar juh ta så lång tid, så man får hoppas på att man har riktiga «vänner» där så så man inte blir boende i Bangkok längre än nödvändigt.

5. Väl hemma sen så är det en ny liten cirkus. Då blir det närstående adoption för bägge parter, eftersom ingen av oss är juridisk bundna till barnet efter skandinavisk lag. Då är det norska NAV (typ försäkringskassan) som ska kontaktas och efter NAV har färdigbehandlat oss har vi möjlighet till att vara hemma i permition.

Det som gör detta lite speciellt om vi har förstått det riktig är att fast SM har sagt ifrån sig vårdnaden så har hon fortfarande juridiska rättigheter till barnet. Det vill säga, att efter 5 år kan hon ändra sig och be om barnet tillbaka. Naturligtvis går det inte så lätt för att faktiskt få det tillbaka, det blir en rättssak. Men för att bli kvitt det lilla osäkerheten kan man avsluta denna balletten med att klippa det sista juridiska med SM. Agenten vi pratat med säger att det flesta inte gör det för att det inte finns behov. Vi får väl se vad vi känner när vi väl är där.

Nu först kan man «pusta ut». Nu är det juh bara att få detta lilla knytet till att överleva de närmaste månaderna. Hur svårt ska det vara? De flesta klarer juh det:)

Snackas

Robin