Det är folk från Ryssland, Tyskland och Ukraina som följer med på bloggen min, men jag vet inte vilka det är, känner jag någon som bor där?
I helgen har Marit mött några vänner och tränat kung-fu. Se på detta så förstår ni att jag har med mig en livvakt på resan.:)
Medan Marit stollar runt med sina kung-fu vänner tar jag mig en liten promand runt parken. Benjari eller vad den nu heter. Otroligt viktig att inte gå på cyklisternas cykelbana. Den är markerad med svart asfalt. Cyklisterna har tendenser till att bli mycket irriterade och skriker på dig.
Vidare I helgen var vi på tur, se hur områdena ser ut I förbindelse med hyra av lägenhet. Vi gick till en annan park. Lumpini park. Större än den dagen innan.
Det var olika djur och insekter som vi hittar på vägen.
Larver, tusenfoting och en type av varan familjen.
Diggar stavningarna man ser ibland.
Idag har det varit 3dje läkarbesöket. Hur stora är äggen nu? Blir det uttag av ägg tidigare än planlagt?
Jag har samtidigt ett möte med SM den här dagen så jag kan inte hålla äggdonoren sällskap vid kliniken hele förmiddagen. Så resultatet får jag först senare.
Väl på plats får jag veta att SM inte kan komma pga sjukt barn. Det är helt ok för mig bara jag får mött henne innan jag reser hem. Jag har inte möjlighet att byta ut henne om jag skulle misstänka något som jag inte vill godkjänna. Vi har inte tid eller möjlighet till det nu. Men jag fick iallafall ett möte med agenten. Fick bland annat svar på det att det ska vara möjligt för oss att välja sjukhus där barnet föds. Det första sjukhuset som agenten till vanlig använder, tar ca 2 veckor inan jag får födselsbevis, och de andra möjliga sjuhuset tar det 4 dagar. Juh fortare vi får papperet desto fortare kan vi börja den juridiska processen som slutar med att vi kan resa hem.:)
De här är så allvarliga och typ vuxna beslut, att jag ibland inte helt kan förstå vad det faktist är vi gör. For og si det slik: Det är inte varje dag man går gjenom en sån här process.
Men att vara här nere får man verkligheten tätt upp I ansiktet vare sig man gillar det eller inte. Här blir det verklighet. Inte ett "tryggt" avstånd från Oslo, där allt detta är teori. Jag behöver det här.
Det sägs att det är och laga barn som som är det roligaste. För min del tycker jag mest det kostar pengar:)
Inte missförstå mig. Det finns mycket positivt och trevliga saker som händer också, men det bygger fortfarande på en fantasi om en framtid. Så länge det inte finns ett barn, är de mysiga planerna och tankarna bara ett förberedande på en förhopping av en framtid. Det närmaste "roligt att laga barn" teorien jag kommit är att runka I kopp.:). Är inte det romantiskt så vet inte jag vad det är.. hehe.
Äggena har vuxit men inte stora nog, så det blir ett 4de läkarbesök innan uttag. På onsdag. Det största var på 12mm och mista på 8mm. Tydligen vill dem ha dem runt 16mm. Detta klarar vi!:)
Har skickat mail till lokal advokat som har jobbat med den här typen av situation flera gånger. Både killarna vi mötte och våran agent känner till han och påstår han ska vara bra, så vi får göra ett försök.
Budjetten på mat och lokal transport har jag gjort en missberäkning. Men I riktig riktning. Vi har hälften så mycket utgifter än vad som var beräknat. Kanske för att vi har en billig food court, mycket billig. 3 middagar med dricka för ca 70nok, tillsammans!.
Att vara å kliniken får en till att vakna upp på ett helt annat sätt som bara går där. Att se möten med SM eller ägg donors får en till att föstå att detta handlar om flera parter och familjer. Det är på riktig och att man måste da detta seröst. Jag har I många år fantiserat om hur det ska gå till och hur jag ska uppleva det, och inget är I närheten till verkligheten. Som regel är det tyngre än hoppats. Varje nytt moment är ett "hassle". Så när man möter personer som är trevliga och vill hjälpa så är ett inre tryck som släpper. Man får också mod och ork till at gå vidare. Det blir liksom lättare.
Mer skriver jag nästa gång.
Beklagar skriften. Den vill autokorrigera till engelska och vissa bokstäver försvinner utan att jag ser det.
Snackas!
Robin B-R
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar