Onsdag 29/10-14

Onsdag....
Lorena min koordinator visste inte vart hon skulle vara vid kl 12. Hon ville att jag skulle ringa henne först. Antingen på kontoret, eller på sjukhuset.
Jag skickar meddelanden när jag lämnar hotellet, frågar vart hon är. Jag ringer när jag inte får svar. Inget. Jag måste veta om jag ska ta taxi till sjukhuset eller gå till kontoret. Det är typ gångavstånd till dem bägge. 30 minuter tar det att gå till sjukhuset, men i den värmen så är det inte alltid lika trevligt. Så jag ville helst veta hur långt jag behövde gå. Men nada respons. Så när jag inte visste något vid kontoret skrev jag ett nytt att jag gick till sjukhuset och hoppades på att hon var där.
Väl framme vid sjukhuset och jag loggar mig på wifi, får jag beskjed om att hon INTE var där. Men hon skulle dit.
Då väntade jag. Och väntade och väntade. Det är något jag gjort mycket här. Väntat på avtalta möten. Sjukt irriterande!
Efter ca 2 timmar var hon där. Vi kunde avsluta det vi skulle. Pengar och signera kontrakter.

Nu ska jag bara tillbaka 1 gång till. Torsdag kl 10,30. Då jag ska dit och ... ja.. lämna in min säd.

Senare på kvällen var det middag tillsamman med äggdonor Nicole.
Tidigare på dagen fick ett meddelande fron Lorena att Nicole inte kunde komma pga en utflykt som New Life erbjudit henne. Vilket Lorena senare skickar en ny bekräftelse på att Nicole tackat nej till turen för att bli med oss istället. Så det är lite mycket händer och fötter ibland.

Nicole sa hon skulle möta oss vid grinden till hennes hotel kl:18.
Vi var 30 min tidiga så vi tänkte vi kunde vänta i lobbyn. 3 kontrolörer behövde vi gå förbi. Fick oss att känna oss som brottslingar som ville någon illa.

Kl. 18,15 har hon fortfarande inte kommit. Receptionen ringer upp till henne. Inget svar.
Ok, kanske vi missat varandra så hon har gått till grinden. Vi går ut igen. Ingen Nicole.
Vi väntar till 18,30, då kommer bussen hon skulle vart på om hon varit på den turen. Där möter vi 2 andra donatorer från Polen som vi sagt hej till tidigare. Dem reagerar också på att Nicole inte är på plats, då hon pratat så varmt om och möta oss. Dem går in för att knacka på dörren. Hon ena kommer tillbaka till oss. Hon har inte fått något svar från rummet till Nicole. Vad har hänt? Vart är hon? Tänk om hon ligger skadat på golvet efter och har halkat i duschen. Vi får hjälp från receptionen, en vakt tillsammans med en av tjejerna går upp och in i Nicoles rum.
10 minuter senare kommer Nicole. Hon låg och sov. Hmm. Hon vinglade och pratade lite trögt. Men det är väl så när man är trött.
Kortavstånd till restaurangen tack och lov.
Ska inte skriva så mycket om den, men den var mycket dyrare än vad jag hade trott den skulle vara.
http://www.tripadvisor.com.ph/Restaurant_Review-g150807-d4224488-Reviews-Restaurante_Benazuza-Cancun_Yucatan_Peninsula.html
Och eftersom det var Nicoles födelsedag hade jag tänkt att betala för henne.. Det var ca 500 nok per person!
Många goda och spännande rätter. Det kom rätt efter rätt. Små men udda. Tror vi klarade ca 7 eller 8 rätter. En dessert fick vi ta med oss hem.:)

Efter middagen var både jag och Erika lite oroliga över Nicole. Hon betädde sig ganska konstigt ibland, nästan somnade på restaurangen så jag kände jag måste kontakta New Life.
Det hade varit synd om det var alkohol eller annat som hon tagit som hon inte har lov till. Jag gillade henne som person, och hoppades på att det kanske bara var medicinerna hon var på. Men eftersom jag investerar en god del pengar i detta så tycker jag själv att jag var nöd till att fråga om New Life, Lorena, om det blir fler tester.
Mer om det imorgon.

Det var allt från idag.. Jag kommer lägga upp bilder strax.

Snackas!

R B-R