Mig

Mitt foto
En drömmare som alltid kommer att vara i sina bästa år.

Arkiv

lördag 16 maj 2015

15/5-15 Ny läxa i Mexikansk service

15/5-15

Vaknade sent och på ett dåligt humör. Pratade med min älskade Tor Even på skype. Saknar honom.
Jag har en bild på några kvistar han plockade åt mig den dagen jag skulle resa. 

Åh, jag längtar hem. Jag önskar jag kunde få en paus i detta äventyr i Mexiko. Men som min syster sa. " ja, det önsker också många gravida kvinnor att kunna få ta från graviditeten".
Touché till henne. Där fick jag en realitets check. Jag blir nog mer positiv med tiden ska ni se:)
Tor Even tar sig en fylla för att ta paus från sin vardag. Kanske jag ska göra detsamma? Fungerar det? Har mest tro på att dagen efter känns ens utmaningar som ännu större bekymringar:)

Jag var så ute av kontroll att jag klarade inte tänka klart. Jag klarade att göra ett nummer ut av vart jag eventuellt ska ta flygbussen. Tor Even sa att jag kan ta den från Bussterminalen, men det är inte där som bussen börjar sin linje. Det är från Radisson Blue den börjar. ”Nej, men måste jag till Radisson!” säger jag.
Varför då? Får jag tillbaka. ”Jo, jag måste juh ta bussen där den går från”. ”Men du tar juh bussen från Glassverkveien, fast det inte är startstoppet”. I mitt huvud så fick jag det inte ihop. För mig var det näst intill omöjligt att förstå att bussen BÖRJAR på radisson och går sen till bussterminalen där jag enkelt kan ta den. Jag trodde på något sätt att Tor Even sa att den inte gick från bussterminalen för bara för att den inte började där. Bara för att en buss inte startar på bussterminalen så kan man fortfarande ta buss därifrån, men jag klarade inte tänka så logiskt. Börjar inte bussen därifrån så gick det helt enkelt inte att ta bussen. Såg juh i efterhand hur idiotiskt korkad jag var. Förlåt kära! Om du läser det här:)
Jag var i mental obalans de sista 2 dagarna. Arg, ledsen, stressad og upptagen av att berätta hur mycket jag älskade honom. Det var tunga dagar också för han. Glad att vara kvitt mig. Känner jag honom riktig så tycker han att det nu är tråkigt utan mig också:)

Ska visa er lite senare vad jag jobbar med. Men det är att sätta upp det synlig i excell, vem som måste ha vilka papper. Det går runt och runt i huvudet. Jag har ca 7 olika instutitioner som jag är beronde av som alla måste ha sina dokumenter. Så att få detta riktig måste jag få ner vem som ska ha vad. Jag läser genom mail och sätter upp vad dem har sagt. Sen får man se i vilken ordning detta kommer i. För att A ska kunna göra sitt måste jag först varit till B, och då måste jag printa ut C för att få godkänning av D osv.

Men mitt opp i detta, så finns det också bra stunder. Som när jag ska koppla av. Vid en pool helst. Så jag inte sitter på hotellrummet pga ac. Mitt på dagen vill man helst inte vara överdrivet aktiv. Jag går endel, men inte så mycket som jag önskar. Det är inte en gå vänlig stad. Jag är nästan mer rädd för den nu än när jag kom. Plutsligt kan mina vänner säga.. ”You shal never walk here alone”. Jag ser ingen skilland på dessa gator med andra gator. Eller ” Even I dont go there alone, and I grew up here”. Så jag vill inte hamna mitt i ett getingbo liksom.
Vid poolen kan jag svalka mig, chatta på fb, whats up och grin.. jag menar... *busted* .


All alone:)

Några utsikts bilder över platta Villahermosa.



Inann jag gick ut på bio med med min kompis Chris och hans vänninna, se Mad Max måste jag fixa ett litet problem. Safety boxen fungerade inte. Nu ska du få höra på service på högt nivå. Jag haffade tag i en av dessa vakter/bellboy i korridoren. Visade honom att den inte fungerade. Han trodde först att jag var en dum ikke snakkande spansk turist. Men han fick det inte till. Nya batterier försökte han sig på men nej. Efter några minuter och prata så förstod jag det så att han jag skulle få en nyckel istället till den. Den som personalen använder för att öppna boxen när gästen glömt sin kod. Han skulle bara ner och hämta. Jag väntar och väntar. Så går jag ner 3 våningar till lobbyn. Där står han och pratar med sina kollegor. När jag kommer fram till disken får jag ögon kontakt med han, då kommer han på sig att han glömt att hämta nyckeln. Thanks dude! De ville inte ge mig nyckel, men annan skal se på saken. " ten minutos? frågar jag och visar alla mina fingrar. "Si". Nu måste jag alltid tidsfråga så jag inte väntar i onödan för länge. Helt vanligt här att inte respektera andras tid.
En ny man kommer upp. Nej det går inte med han heller. Han pratar med mig på spanska, kan inte engelska. Jag tar fram mobilen som har google translate. Ber han skriva vad han säger till mig, och visar fram mobilen. Man ser förskäckt på mig. Som om jag hotat honom eller nåt. Han fattar inget. Jag skriver då på svenska som blir översatt till spanska, så han ser vad jag försöker få honom att förstå. " Kan du fixa poblemet?". Han ger mig en konstig nick. Och börjar sen att prata massa spanska igen, som om jag plötsligt ska förstå vad han säger. Suck. " vad ska du göra? " skriver jag. och visar honom.  Så ger jag honom möjlighet till att skriva svar tillbaka. Men han nektar att göra det. " Kan du skriva?" blev min nästa fråga, detta börjar bli riktig komiskt. Varför vägrar han att göra sig förstådd? Är det en ny kulturkrock som jag inte vet om? Han skal gå ner till lobbyn, "10 minutos?"..."Si".
Så ringer telefonen. Jag ska byta rum igen!
Mitt 3 rum på 2 dagar, verkar lovande. Dessverre på samma våning, annars kanske det hade varit till det mycket bättre, så det är längre från nattklubben. 
Nytt rum, fungerande safety box och en ac som inte låter lite mycke:)
Pga detta problemet med boxen som tog så otroligt lång tid, så var jag nära på att inte hinna äta middag innan min kompis Chris kom för att hämta upp mig. Han, jag och hans vänninna skal se Mad Max. Engelsk tal, och spansk text. Yes... annars dubbar dem mycket här. 
Efter bion visade dem mig runt i vissa delar av Villahermosa. 

Tillbaka på hotellrummet möts jag av en kamrat.
Gecko.

Ca 10cm stor. Ganska söt och gör mig inget. Det är vad dem äter jag inte gillar. Spindlar etc. 
Jag hoppas att mitt rum bara var en avfart till skafferiet, för jag vill inte vara mitt uppe i hans buffé. Här serveras bara kontinental:)


Thats it!

Snackas

Robin B-R




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar