17/5-15 Grattis Norge!

Hej sveis och grattis alla Norrmän för 17 mai!

Tyvärr är jag inte hemma i Oslo för att fira detta med er. Jag förstår att ni blir besvikna, inte lätt utan mig, är det? Men det kommer en dag då Norge måste klara sig utan mig. Hehe.

Enough sarcasms, and lets talk about something that really means something... ME and MY doing!

Först måste jag ta upp en sak som hände på fredag efter bion. Jag hade några obesvarade textmeddelanden på min whats up. Från Sandra, min SM:s väninna. Hon sa hon behövde prata med mig. Det gällde min SM. Så ser jag på min andra telefon, mer meddelanden. Oj, nu börjar pulsen öka en aning. ” She had a bleeding in the morning. Went to dr. She and baby ok. But she needs medicin og test from dr. And she cant get in contact with agent”. (hon sa inte agent, men tänkte utelämna nämn än så länge för att vara hyvens. Fast dem inte förkänar det). Det här meddelandet kommer till mig ca kl 22 på kvällen. Pulsen går rätt upp. Jag försöker få tag på Sandra, men hon svarar inte. Min SM svarar då hon inte har internet för på måndag. Använt sin månadskvot misstänker jag. Jag får heller inte tag i agenten i frågan. Jaha. Hur har hon det? Har hon fått medicinen och allt bara är fint nu, så jag inte gör ett nummer ut av något som redan är fixat? Tillslut svarar en annan, ny anställd hos agenten. Hon är på fest just nu men har fått tag på min SM. ” I talked to SM and she and baby are fine. Relax, no worries. I dont work saturdays or mondays but if X (den andre agenten) dont answer tomorrow, I will help her to get her medicin. No worries”.

Jobbar inte lördagar... jag betalar dem att se efter min SM och det är 7 dagar i veckan om det skulle behövas, vilket det inte gör. Men om hon behöver medicinsk hjälp så ska dem stå på! Jag kan ta taxi bort och hjälpa om det behövs. ” So there is nothing to do tonight? I can help if it is necessary. If SM needs medical attention, she have to get help. Doesnt matter if is at saturday or wednesday. If she gives birth on saturday? Or if she delivers to soon because she didnt get help in time, due to how you schedule your working hours?” Jag var så arg. ” No, worries. I call you tomorrow if I need help”. Ja det ska bara fattas tänker jag. Detta är första stora problemet med att jag måste byta chip för att kunna ta emot vanliga samtal. Min SM hade försökt att kontaka mig på vanlig nr, men som det är satt upp nå så måste kommunikationen gå genom whats up. Internettet. Hon fick sin hjälp av den agenten som ska ta hand om henne dagen efter. Agenten påstår att min SM inte har försökt att kontakta henne den fredagen. Nu gick pulsen genom taket! Det gör saken bara värre. Att påstå att SM ljuger. Vad har hon att tjäna på det? Att se till att hon inte får sin medicin. Hon där vet inte vad hon håller på med. Tyvärr har jag betalat för detta. 

Nu till något lite trevligare. 17 Maj.

Min frukost börjar med en kontinental frukost. Jag vet inte vad det brukar betyda, men här är det några fruktbitar, juice, rostat ljust bröd och te eller kaffe. Pålägg är smör och eller jordgubbssylt. Det är frukosten sin det. Inte för att jag är en storätare på morgonen, jag tar igen det på resten av dagen:) Så på sätt och vis är det skönt med en light frukost.

Min vän Ricardo har fortfarande inte fått svar på lägenheten som jag gärna vill ha. För att få något gjort får jag helt enkelt göra som en hormonell tonåring gör. Ta saken i egna händer.

Jag fick nummeret til Senor Rafael. Tack och pris för google translate.

Pratade endel med min syster på whats up. Hon är så bekymrad och närvös hon lilla. ” Det är inget du maktar över, så försök att släppa det”, bad jag henne. Tror du det gick? Neppe.

Överraskande många som genuint intresserar sig och är engagerad. Men så är det kanske inte så konstigt, det är trots allt 4 familjer som påvärkas. Jag, SM och äggdonoren har med våra kroppar bidragit med var sin nyckel roll. SM s mamma och dotter är med på tåget. Bekymrade såklart med tanke på vilket uppgift hon har sagt ja till. Säkert vart mycket diskutioner i början om det är rätt eller fel, men vad som än har blivit sagt eller inte så har mamman nu vävt en filt till barnet. En mycket fin gåva tycker jag och kanske det visar att man bryr sig och intresserar sig i detta nya livet? Dem har varit där när livet liksom växt fram. Första sparkarna. Inte jag. Min familj är engagerad till tusen. Går inte att få stopp på kläder, säng, åsikter och tips. Allt från hur jag ska amma barnet till namnet och till påminne mig om allt som jag inte har kontroll på. ” Har du gjort det? Har du tänkt på det? Varför då?” Allt för att dem också vill förstå och vill mig väl. Jag har tyvärr inte svar på allt. Jag svarar kanske oftare, ”jag vet inte”, än ge konkreta 100% riktiga svar. Det är kärlek.

När dem som ska behandla våra söknader inte alltid ved vilka papper dem önskar, så är det omöjligt. Tor Evens familj är engagerade. Svigermor stickar kläder till den lille. Hon har inte stickar på flera pga svårigheten med hennes fingrar. Så detta är bragd och ära att hon tar sig mödan att göra det där. Det finns barnsäng när vi kommer på besök. Kärlek.

Äggdonorn och hennes mamma blev mycket glad när hon fick veta att jag önskade behålla kontakt också i framtiden. Jag vill ha en öppen dialog och transparent information på hur och var han kommer ifrån. Våra kära vänner! Tack för ert stöd. Och inte minst för att vi kan prata om detta öppet. Känsligt tema. Känsligare för vissa än andra. Vi intrudcerar för många ett annat sätt att bilda familj på. Inte ett A4. Frågor och problemer som man vanligvis inte brukar ställas inför. De flesta brukar summera försöks perioden som rolig och lustfylld grej (för heteros). Jag skulle nog inte sammanfatta denna första perioden som lustfylld eller rolig. Jag har ett ord för det. Dyrt.

Jag ska inte glömma och nämna min man Tor Even. Detta kommer att ändra hans vardag precis som för alla föräldrar. Han är kvar hemma och håller ställningarna, kommer ner i augusti när vi ska hem ( hoppas jag). Han är inte med på det emotionella tåget, men absolut med på logistiken och ekonomin. För att få detta till att gå ihop när jag är borta. Han är en smart man. Viktig med det stödet. Och ett extra par ögon. Specielt extra huvud för att följa med på alla papper som måste signeras och läsas upp och ner. Vem ska ha vad när? Det är advokat i Mexiko, Svenska ambassaden i Mexico City, Konsulat i Cancun, Skattemyndighet i Sverige, advokat i Sverige, Tingsrätten i Sverige och till sist norska NAV. Jag ska senare visa hur jag på nytt försöker att strukturera upp mina tankar och planlägger därefter.

Jag var helt knäpp och utanför mig själv den dagen jag skulle resa. Jag klarade inte att tänka en logisk tanke. Idiot som jag var, så blev det juh lite bråk då. För att jag inte förstod att det var helt ok att ta flygbussen från bussterminalen fast den linjen började från Radisson Blue. Jag var helt fast på att då måste jag ta bussen från Radisson. Bussen började juh där. Går inte att ta bussen från bussterminalen då, är han dum! ”Men du tar juh bussen fra Glassverkveien herfra, fast bussen ikke Starter her”. Jag ser i eftertid vilken idiot jag var. Men jag klarade inte att tänka. På en löptur plockade han med sig några kvistar med blommor på. Han känner mig och vet att det bara är mina känslor som sätter mig ur spel. Jag har den på min desktop. Som en påminnelse på att inte få panik och att det är en gubbe där hemma som faktiskt älskar mig. Fast jag inte alltid är lika lätt att leva med:) Förlåt kära! Kärlek

För varmt för att vara riktig aktiv så en kort tur till poolen. Där var det faktiskt lite folk idag. Som helt tydlig inte kan simma. Men Det kan Jag. Så tog några längder bröst sim. Det gick hur bra som helst fast jag hade solglasögonen på mig. Som en Greta Garbo eller något.Simmade fram och tillbaka, fram och tillbaka. Med munnen tätt ihop. Jag vet inte hur rent vattnet är, men jag vill inte ta chansen. Sådär nonchalant låtsades sjag om om att det inte är för att visa mina sim färdigheter. Jag må har nog några extra kilon på fel plats, men det ska jag säga dig. I vattnet är jag som ett sjölejon! Nu var det på tid att avancera, crawla. Just det, solglasögonen. Ja jag får crawla med huvudet ovan ytan. Då händer det. Det kommer vatten upp i näsan! Som kroppen gärna gör på reflex gör den även nu. Vatten upp i nästan och rinner ner mot svalget och kroppen sväljer. Skit! Nu är det kört tänker jag. Några straffar Gud med en gång. Vad var det denna gång, högmod?

Det blev inga konsekvenser av den händelsen tack och lov. Men jag var lite för länge i solen, så nu ser jag ut som en vit/rosa panda. Fläckvis har jag kletat på solfaktor 30. Så det tog mindre på vissa platser. Ni får inte se bild. Det får hålla med att ni fantiserar det.

Imorgon ska jag möta den populära agenten. Hon ska visa mig en ledig lägenhet. Hon gav mig kl 10 på morgonen vid Taj Mahal, stans casino. Så idag tänkte jag hitta dit. Planlägga i förkant, så jag inte kommer sent och sånt imorgon den dagen det gäller. På vägen dit fick jag se några spännande saker.

Första 2 bilderna mindre spännande, men de andra.

Här är hotellet på avstånd och där uppe är poolen.

Det är så mycket sopor och skräp överallt. Så fort det är några grönområden eller likande som ”ingen” äger, så blir det fort en soptipp. Tack för att vi använder skattepengar till och fixa sånt här.

Nu till det spännde. Se på det här. Ca 10 – 15 meter från vägen, utan stängsel. Ser du vad det är?

Japp, en krokdil i det fria!

Där sitter dem och slappar av. Skulle du göra det med krokodiler i vattnet? As if!

Egentligen är det ganska vacker natur på vissa platser i stan.  

Så var det endel ödlor. Här är det däremot stängsel?!

Men den vackra naturen förstörs naturligvis med alla sopor som ligger i den.

Ena dagen gjorde jag något jag inte skulle. Jag gör nog mycket som jag inte ska, men denna gången var det ett medvetet val. Eller så gjorde jag det riktiga, det får ni avgöra för er själva. Sandra, min SM:s kompis stoppade bilen vid röd ljus. Då kommer en liten pojke fram och vill putsa fönstret mot betalning. Sandra ville inte ha fönstret putsat. Men killen klättrar upp på huven och sprayar fönstret för så torka det av efteråt. Han var duktig, detta har han gjort många gånger tidigare. Snabbt och inget spår som jag alltid får när jag ska vår städa fönstren. Hur gammal kan han vara? 9 kanske. Han borde vara i skolan, eller leka med andra barn. Inte slungas ut i denna tungt trafikerade gata. Föräldrar är rädda för sina barn på den lilla gatan Fjordveien jag bor på. Det är INGET mot vad dessa barn får möta. Perspektiv folkens. Så fort han är färdig glider han av och klättrar upp på Sandras sida. Jag tar en titt på pojkens ansikte. Max 9 år. Får mig att tänka på mina syskonbarn. Jonathan, Samuel som är jämngamla. Föräldrarna till detta barnet följer gott med på vad ha gör så därför gör han ren rutan fast han fått ett nej. Han är tvungen. Det gjorde så ont i mitt hjärta. Historian, pojken och miljöet. Jag gav han pengar. Sandra sa att man inte ska ge pengar, för att då tar eländet aldrig slut. Vad menar du med det? Tar slut? Bättre han dör, då tar eländet slut? Nu var det inte så hon resonerade. Och det är samma diskutioner som går hemma i skandinavien. Jag gav han iallafall pengar, så om det är riktig eller fel får framtiden visa.

Här kommer fler bilder på liknande tillfällen. Underhållning medan man väntar på grönt ljus. Oftast barnen.

Så min 17 maj middag. Jag kommer inte ihåg vad det var. Det ser kanske inte så spännande ut. 

Kan lova dig att det var det inte heller. Jag saknar vanlig mat! Smakar inte illa, men inte helt min grej.

Under måltiden fick jag text från Sr Rafael. Imorgon ska han få veta om hans hyresgäster stannar längre eller flyttar. Yes! Jag fick respons. Det är alltid något.

Det var den dagen. Kvällen hade inte dunka dunka musik. Det är väl stängt på söndagar.

Får se om agenten håller tiden imorgon. Dem har gett förslag på plats, tid och svarat ja på europeisk kl 10. Inte Mexikansk kl 10, som likaväl kan betyda kl 11 eller dagen efter.

Eftersom det är Norges dag idag, vill jag ge en liten skål till Norge. Med mina upplevelser här nere så är jag mer överbevisad om att det är vissa saker som jag sätter stort pris på. Trygget och en hög minimums levnad. Det kostar, men bättre än alternativet. Om Norge är det bästa landet att bo i världen får bli en annan debatt, men jag är glad jag bor i skandinavien. Men eftersom det nu är Norges dags så är dit skålen går. Skål Norge! 

Godnatt

Robin B-R