29/6-15 Yes, dokumenter på plats!

Hej sveis!

8 dagar tills familj kommer på besök.

Idag var jag tillbaka till Universitet Juarez som översätter engelsk text till spanska. Och har myndighet till att ge papperen en stämpel som bevisar att dem är äkta och riktiga.

På väg dit tog jag en ny bild på sophögen efter vägen. Den har inte blivit mindre. Den har blivit större på de 2 veckorna sedan jag var här sist. 

Så här ser byggnaden ut.

Samtidigt så frågade jag honom om det fanns ett postkontor i närheten. Och som hade en adress jag visade honom. Originalerna till det som dem har översatt ligger nämligen där.

Han kände igen adressen och men visste inte vart det skulle vara. Han frågade vilket företag. Hmm? Posten? Something like Mexico National Mail perhaps? I dont know.

Han började googla och hittar inget. Jag ringer Tor Even. Corro de Mexico? Försöker jag jag med för Prf Miguel. Men han ser ut som ett frågetecken. Jag ger luren till honom så får han prata med Tor Even. 5 Sekunder och han visste vad det var. Det rikiga ordet var Correo de Mexico. Ja det var juh en stor skillnad från det ja sa! Det är väl som en engelskman skulle säga. Hi, do you the name who sends fysical letters? Something thats sounds like....Posn.... *tänka, tänka. Vilken plats kan skicka brev som liknar på posn? Tänker mer och mer.* ” Sorry dude, I have no idea what you are looking for”.

Fick en vägbeskrivning och så fort jag var på andra sidan huvudleden så var det ca 50-60 meter och gå. Så var jag iväg.

50-60 meter ja.. ja tackar jag. Skulle inte lita på honom om han kom och sa att han hade en på över 20cm. Noll koll. Men så är jag där.

Som en liten bod vid sidan av en verkstad. Jag går in och ”pratar” med herren i disken. Visar honom bild på spårningsnummeret. Han knappar och knappar. Så ser han upp på mig och spanska spanska spanska. Pekar ut genom ytterdörren till vänster, usväng runt till baksidan. ” You want me to go out and round to another entrada?” säger jag och gjästar med armarna. ” Si”.

Men det är juh verkstaden som är vid sidan. Nåvel, jag går in. Det står skrotade mopeder, cyklar och annat kollijoks. Mörk är det. Inga lampor bara solljuset som kommer från den öppna fronten. Det är måste vara fel. Jag ser efter skyldtar på de slitna, skitiga dörrarna. Vet inte om det är tvätteri i några av rummena eller om det är paketförråd. Jag snubblar nästan över en kvinna. ”Esculpe! Where can I get package?” och visar henne bilden. Hon pekar mot dörren längst in.

Står det någon med en köttkniv där inne nu så springer jag!

Det gjorde det inte. En man frågade nog efter om jag behövde hjälp.

”Buenos tardes! Si, I have a package”. Han tog en liten titt på bilden och gick sen till en kvinna som satt vid en dator. Han viskade något i hennes öra och himlade med ögonen när hon såg på mig. ”vad är det nu för fel! Ser jag ut som något som katten släpat in?”

Hon reser seg motvilligt och kommer bort. Skriver ner nummeret och tillbaka till pcn. Jag ser meg runt omkring i lokalen. Ingen kommer att tro mig när jag berättar hur stökigt och ”oreda” det har det här. Jag förstår att dem har ett dåligt ryckte på sig. Att brev ofta försvinner. Du måste vara lokal expert för att förstå systemet här. Hon kommer tillbaka till mig. Spanska spanska spanska. Aqui, donde aqhui var det enda jag kände jag igen. Donde är typ vart och aqui typ här. ” The package isnt here?” försöker jag då på engelska. Efter lite om och men så förstod jag det så som att packetet inte var i just denna lokalen. Men för att vara säker så ringer jag the one and only. Tor Even. 5 sek och dem var färdiga. Hon ville veta vilken adress det står på packetet. Det var det hon frågade efter. Då var det enklare att lösa. Några skroll på telefonen så hittade jag juh den och då var det inget problem att hämta fram brevet. Yes, originalet med svensk apostille!

2 av 3 dokumenter fiskade idag! Får se om jag får alla 3, det hade varit något.

Det tar ca 10-15 minuter att gå från Universitetet till notarien jag använde. På vägen hade en familj en typ av... pick nick kan vi väl säga. Inga spön. Kastar ut flöte och drar sen i linan. Så bara lina och flöte. ( dopp heter det väl på norska?). Fløte är grädde i norge:)

Men nej, inte idag heller. Men imorgon eftermiddag så ska den vara ok. Kl 15 lovade han mig. Vi får väl se.

Det var juh en så fin dag att jag ville gå genom Parque Tomas innan jag tar taxin hemmåt.

Skönt att få vara ute och röra på mig efter nästan 4 dagar sjuk hemma.

Väl inne så var det någon som fick syn på mig. Vet inte om han är glad att se mig eller arg.

Men jag tror han där ligger mer tynt ann än mig.

Fanns annat fint att bild av.

Jag är färdig med promenaden så är jag vid Hospital AIR. Här har jag tagit taxi flera gånger med Jessica efter hennes läkarbesök. Den första taxin ska inte samma håll som mig. Och inte nr 2. Eller 3.4.5.6 eller nr 7! Nej, nu får det vara nog. Jag GÅR hem. Jag vill inte stå här som en idiot och hoppas att en taxi har barmhärtighet att ta mig med. Alla stoppar och lyssnar till vilket område du ska och så bestämmer dem sig om dem vill ha dig med eller inte. Jag har gått hem tidigare så det ska gå bra nu med. Har ganska bra lokalsinne. Det var mitt på dagen, runt kl 13. När solen står som högst och värmen gassar på. Vi hade 36 grader varmt. Det var en varmt gå tur. Tur att jag alltid har en flaska vatten med mig i väskan. Jag gick inte hem, utan till Altabrisa. Måste handla barnmössa. Om han behöver hjälp att hålla värmen. Men först något svalkande på ett kafe.

Tyckte synd om mannen där. Trots punktering så knuffar han den här vagnen fram gatorna fram och tillbaka.

Där satt jag och lekte med mobilen som äntligen har wifi. Någon timme så svetten torkade. Mysigt.

Första butiken,Liverpool. Jag ser mig runt men hittar inte den typen små bomullsmössor till nyfödda. Jag gör ett försök med personalen. ” Buenos tardes. Do you have hats (hats är kanske det enklaste orden dem känner till för mössa) for new born babys?” och jag fysiskt visar vart man har plagget någonstans. ” Si ” säger hon ena och går iväg med mig. Leder mig till ett stativ med solhattar till 3 åringar. ”No, hats for new born. (fysiskt visar med händerna mellan benen som ett barn blir fött). Maximo 3 meses?” ” No”.

Thanks for all you help. P å våg ut köper jag choklad till Jessica. Något bra ska komma ut av detta.

In på nästa affär, SEARS. Dem hade riktiga mössor med en gång. Behövde inte en gång fråga och göra mig löjlig.

Så är det hem... ahh, nej inte helt. Handla middag. Jag orkar inte samma hemgjorda pasta 2 dagar efter varandra. Istället blev det en tur till food courten. Den är billig. Provade en ny plats med tacos som tydligen ska vara bra. Min beställning gick bra. Så kom den detaljen att jag ska med mig hem.

” take away, por favor”. Mannen såg på mig med en förundrad blick. ”you know. Not eat here ( pekar på borden där folk sitter och äter). Take away ( gestakulerar med händerna hur man packar ihop mat och lägger i pose). Mannen ger upp och säger till sin kamrat att han fattar ingenting.

Jag tände till. Detta klarar juh ett barn, tänkte jag.

Me no eat here( visar igen med fingret mot borden). Me eat casa ( och pekar bort från food courten).

Ah, nu fattade han. Realy? Tror det var solsting som gav mig kort stubin.

På väg hem kände jag hur det sved till i nacken när jag kom ut i solen. Å nej. Nu har jag bränt mig!
Ja, jag har ca 20 minuter kvar innan jag är hemma. Och där såg jag resultatet av att gå 1 timme i solen idag. Jag hade glömt att ta på mig solkräm.

Den är sne i tillägg:)

Kvällen stormade med stark vind och regn. Men jag och Jessica hade det fint med mat till CSI.

Indonesien. Nu måste du skämta. Säkert någon som skulle surfa på porr men så klickade fel och kom in på min sida istället. För det är lätt hänt:)

God natt och God morgon!

Robin ”Locito” B-R