Hei Sveis!
Nu bara 14 dagar kvar till
familj på besök.
I brist på annat att göra
har jag satt ihop en liten spellista med musik som jag vill spela när
barnet är på plats. Det är väl att han ska ”hjärntvättas”
med min musik smak. Haha..Nejdå det är inte alls så.
Men ja jag har en lista
till han. Hoppas han gillar något av det.
Jag är en aktiv person på
att jobba upp nätverk. Fortfarande. Så idag mötte jag en ny
person. Han är mer en oljebransch kille som vill prövas sig i
Nederländerna. Hans styvfar jobbar dock som kirurg på sjukhuset som
vi kommer att föda på, så han har pratat med honom så om det
skulle uppstå något oväntat negativt med mitt barn. Som att vara
felskapadad eller något så ska det finnas hjälp att få från den
fronten. En billigare möjlighet pga min kontakt. Nu vill jag inte
att det ska behövas, hade jag varit troende hade jag bett till högre
makter. Men eftersom jag inte är det så blir det väldigt fel av
mig att göra det. Men Om det skulle behövas så är det alltid bra
att känna riktiga personer på riktig plats.
Advokaten dök inte upp.
Fast han flera gånger sa att han skulle komma samma tid till mig
idag som igår. 15 minuter efter ”samma tid” skickade jag ett sms
och frågade om jag skulle fortsätta vänta på honom. Han bad om
ursäkt och kommer imorgon istället. Klockan 9 på morgonen.
Ja, förstör mina få
dagar som jag har lyxen att få sova länge, det är fin gest:)
Den enda som ska göras är
att jag ska signera på ett pappers om säger att han är min
advokat.
Jessica har en liten feber
så jag hjälper henne när hon behöver hjälp med diverse saker.
Idag köpte jag lite jelly bellys till henne. Det har hon aldrig ätit
tidigare. Eftersom hon ligger inne hela dagen så kunde det vara kul
med lite gott att äta. Så blev jag kvar lite längre, såg på CSI.
Har sett några episoder av CSI och Criminal Minds med spanskt tal.
Det är inte de svåraste serierna att följa med men såklart så
försvinner nyanserna och det mesta av spänningen. Men.. trevligt
med sällskap och så pratar vi oss gjenom episoderna. Om våra
privatliv eller vad vi ser på tvn.
En sak är mycket tydlig.
Det är att för folk flest är det ett tuffare liv i Mexiko än
hemma. Fler tragiska öden. Och en mycket mer maskulin temperatur.
Mannen är alltid kung. Män som har flera familjer. Tråkiga
skillsmässor. Droger. Fysisk misshandling. Bara för att nämna
några vanliga problem. Såklart har vi allt det här med och säkert
mer än vad jag känner till. Men jag upplever det tydligare och
”vanligare” här.
Det händer inte mycket
just nu. Nu är det mer en väntan. Väntan känns lång fast det är
bara några dagar kvar. Det får mig att tänka på de månader som
gått. Inte bara månader utan flera år ibland.
En ex sa till mig en gång:
” Robin, du har pratat om barn sedan vi var ihop och då var du 17
år”.
Så för mig har det varit
en del av mitt liv länge. Jag visste inte då hur jag skulle lösa
den uppgiften, men att när den dagen kommer så får den bara lösas.
Åren gick, jag gjorde
andra saker. Sen började tycka att åldern började krypa lite
längre upp än vad jag såg för mig att jag ville vara när jag
blev pappa. Jag kommer från en ung familj så att få barn efter 30
kändes gammalt för mig när jag var i mitten av 20 åren. Mina två
syskon fick sina första barn när de var runt 21. Så för mig att
börja efter 30 blev liksom sent. Och mitt barn kommer vara för
liten för att leka med deras.
Mina mor och far föräldrar
lämnade oss en efter en i tidiga åldrar. Personer som var mig
väldig kär. Personer som jag hoppades skulle vara endel av
mitt/mina barns uppväxt till en viss grad. Att stolt kunna visa fram
till dem mina barn. Dela tankar och stunder tillsammans med dem. Helt
absurd tanke kanske, men den är / var där. Nu har jag morfar kvar
som också betytt mycket för mig och min uppväxt. Som så många i
närmaste krets. Jag har ringt och pratat med honom 2 gånger sen jag
reste ner hit. Han följer inte med på internet som ni:). Han har så
fina ord att säga om det jag gör. Hur mycket han vill att detta ska
gå bra. Det betyder mycket. Han börjar närma sig 80 men har inga
problem med homosexualla som skaffar barn. Han har problem med
människor som inte tar gott hand om sina barn. Inte ger dem kärlek
och god uppfostran. Sen kan man diskutera vad det innebär men
poängen är att han diskrimenerar inte på kön eller sexualitet.
Jag har haft god kontakt
med han hela mitt liv, men det var gott att kärleken visas när man
behöver den som mest.
Nu bor jag inte i samma
stad som min släkt. Så att mina barn får ett liknande förhållande
till mina föräldrar eller min faster, farbrors och morbror som mina
syskon barn är lika med 0. Men det kan fortfarande bli något bara
jag lägger manken till. Dem blir inte yngre dem heller. Så jag
kände en liten panik när jag var ca 25 om att det måste hända
snart.
Tor Even fick ner mig på
jorden och tillsammans har vi sparat oss fram till att det en dag var
möjligt. Sista 2 vintrar har jag gått hem från jobbet. Dels för
att jag gillar att gå, men mest för att spara busspengar. Jag valde
att gå hem i minus 15 grader några gånger eller i djupsnö bara
för att spara pengar och träningsavgift. When Im in, Im so full in!
Att gå hem tar mig ca 1 timme och 10 minuter. Vi var helt klara på
att vi inte ville låna pengar till detta. Vi ska inte sätta vår
ekonomi och framtid i en olust situation. Då blir det också svårare
att njuta nuet när barnet är på plats.
I dag inser jag att det
var nog bäst att vänta lite. Att jag skulle mogna lite till. Att vi
som par behövde mogna lite till. Säkert att Tor Even behövde mer
tid. Ekonomi och lägenhet på plats. Fast att jag möjligen blir
arbetsledig till våren var inte helt planlagt i den kalkylen, men
det kommer att ordna sig på något sätt. :)
Resan hit har varit tuff
och jag vet inte om jag klarat det lika bra som 25 åring. För
historiens skull så kan vi säga att det var bäst att vänta:). Så
kan också Tor Even få skryt för att han fick mig att inse att det
var inte så illa att vänta. Ha ha.
Jag tror jag är inne i en
fas som Tor Even hade kallat: En babblingsfas.
Jag pratar och pratar men
det ger ingen mening och leder ingenstans. Men nu står det liksom
stilla här och då får man så mycket tid till just sånt tänkande.
Varför jag det här? Det har jag inte tänkt att svara på nu. Dels
för att det skulle ta så enorm lång tid att debatera med mig
själv. Men också för att jag har inget enkelt svar på det.
Jag håller födselsdatumet
lite hemligt så ni får en överraskelse till veckan. Men det är
innan nästa helg. Så inte många dagar kvar. Och min sista helg.
Vi är inte Cher som Turn
back time lite nu och då. Han kommer strax och då är det dags. För
sent att dra oss ur nu:).
God natt och God morgon!
Robin ”locito” B-R
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar