7/7-15 Sista dagen på sjukhuset.

Hei Sveis

10 dagar kvar tills familj kommer på besök.

Jag får en dålig extra säng på sjukhuset. En bäddsoffa utan kudde. Jag, Jessica och Khyan delade rum. Ska vara ärlig att säga att man kunde köpa sig en kudde, men jag är för snål för det. Försöker hålla utgifterna nere.

I loppet av natten har jag vaknat när Khyan gnällt eller vill ha mat. Eller när sjuksköterskerna ska kolla till Jessica. Det är alltid något så någon sömn blir det juh inte. Det första 36 timmarna sov jag ca 4-5 timmar.





Våran vän Sandra med Khyan

Jessica hade det bra. Hon kände inte mycket smärta i såret. Alla läkare sa att Khyan hade det bra och var frisk. Min syster tyckte han såg lite gul ut så jag frågade om det var något med han. Läkaren, barnläkaren och Jessica (som är sköterska) sa alla att han var helt fin. ( Det visar sig senare att så var inte fallet).

Läkaren till Jessica skulle komma till sjukhuset på förmiddagen och då kunde vi bli utskrivna. Så jag fixade skjuts hem till lägenheterna klockan 16. Det var då Ricardo kunde.

I väntan fick vi gåvor från sjukhuset. Och en middag. Det kom lägligt för mig då jag inte har ätit specielt mycket sista dygnet.

Men maten var en torr kyckling och gummi ost. En smaklös soppa. Det bästa var glassen. Vinet gav jag till Ricardo som är så snäll och hjälper mig.

Klockan började bli mycket och så får vi ett meddelande att läkaren han kommer mellan kl 14-16. Oj, då är det bäst att ändra skjutsen till kl 17.

Det speciella var också att läkaren vill ha betalningen i kontanter. 25 f**king tusen pesos i kontanter. Vem i har så mycket pengar på sig i ett land med så mycket rån!? Det går också bara att ta ut ca 5000 pesos om dagen. 6600 på santander. Så jag sa till han att han får snällt vänta tills jag har fått ut de pengarna. Det var han ok med.

Läkaren kom aldrig. Men vi hade fått beskjed om att vi kunde lämna sjukhuset. Så vi gjorde det.

Jag gick till administrationen för att betala för oss. Spännande och så vad slutnotan kom på. Jag har räknat med 35 000pesos. Totalt för Jessica var ca 20 000 pesos, minus de 7000 jag betalade dagen innan gjorde att hennes slutsumma blev ca 13 000pesos. Och så var det ca 2 500 pesos för Khyan. Så de var en god del billigare. Inte massa i NOK men iallafall.

Nu kommer det roligaste.

Först får jag kryssa av en schema om hur bra sjukhuset varit på olika nivåer. Inte får jag göra detta för mig själv utan jag ska ha personalen på plats. Ja då får dem säkert mest ärliga svar när man har ögonen på sig. Så jag kryssade av hur jag tyckt servicen va. Och det var en egen just för själva betalningen. Den fick ganska högt då hon var snabb och informativ.

Själva kortbetalningen delade dem upp i 2. Så jag måste dra kortet två gånger. Hyggligt. Då blir det extra dyrt för mig för att jag får fler transfer. Varför inte slå ihop hela min betalning i en summa!? Nejdå är det 2 betalningar så måste kortet dras två gånger. Dah... Jag tänkte.. .Ge tillbaka det papperet som jag just gav dig höga poäng, här ska det ändras!

Jag fick 3st kvitton på var av betalningarna.

”This white one is for you, pink for nursery care and blue for gard” Naturligvis på spanska men hade Ricardo till att översätta.

”Where is nursery care?” frågade jag.

Tanten pekade utanför dörren där jag satt. 4 meter från där vi satt.

”Is she kidding me with this?” frågade jag Ricardo. Han bara skrattade.

”Can I make a airplane of this paper and throw it to them? Isnt it more service that she does it? Cant she walk these 4 meters? So the blue one, where is this going?”

”The gard that stand by the elevator. Where you have your ID to be able to get to your room”

” Oh, the woman that sits at the end of this short corridor? Is that also to long for the employer to walk?”

Nåväl, där är helt säkert en mycket god anledning till denna byråkratiet. Fungerar säkert hur super som helst.

På väg hem säger Jessica.
" The dr havent given me any medicin!"
Läkaren om inte kom skulle juh ge Jessica recepter för medicin efter kejsarsnittet. Vad gör vi nu!?
" What do you need? Can you get a text message from him?" Frågar Ricardo.
Vad var chansen att vi skulle ha han med oss idag. Han är läkare och han kan skriva ut recepter. Så han skriver det läkaren skriver till Jessica. Jag betalar. Är inte det underbart att ha sån tur någon gång?

Väl hemma. Ricardo och Jessica ser på mig att jag inte sovit sista 2 dagarna. Jag gick bara på viljestyrka. Inte sovit och inte ätit specielt. Ren och skär plikt att klara mig genom.

Jessica erbjöd sig att ta Khyan över natten. Så jag fick chans att sova. Det sa jag "si" till. 

God natt och God morgon.

Robin ”locito” B-R